Bygg upp barnets självkänsla. En förutsättning för detta är att du själv känner att du duger som förälder trots omständigheterna. Barnet behöver mycket positiv feedback som motvikt mot alla misslyckanden det upplever.
Ge belöningar i nära anslutning till att barnet gjort något bra. Försök vara så konsekvent som möjligt. Gäller även det omvända – reaktioner och följdverkningar skall komma i direkt anslutning till ett oacceptabelt beteende.
Lär barnet att belöna sig själv genom att tala till sig själv i positiva ordalag.
Lär känna dit barns sätt att agera utifrån olika situationer, använd den kunskapen för att kunna "ligga steget före".
Kom överens med barnet om vilka regler som skall gälla t.ex. hur länge barnet skall sitta still i en viss situation.
Skapa tydliga, realistiska och specifika regler. Informera barnet om nya regler i förväg.
Förbered barnet noga på förändringar, såväl positiva som negativa.
Ge barnet en chans att tänka efter och ändra sig genom att räkna till tio i konfliktsituationer.
Försök avleda barnet i svåra situationer hellre än att anklaga och fråga varför. Förklara vad som blev fel och vad som förväntas av barnet i olika situationer. Tala med barnet om det önskade beteendet.
Att negligera ett oönskat beteende är ibland effektivare än att reagera på det. Bra att ta till då man inom familjen upplever att man hamnat i "onda cirklar".
Undvik maktkamper.
Oftare förekommande, lindriga men konsekventa åtgärder fungerar bättre än stränga men mer sällan förekomna åtgärder.
Uppmuntra barnets lugna stunder och träna barnets koncentrationsförmåga.
Undvik att tvinga ditt barn att göra sådant det inte vill men försök ändå att motivera barnet att försöka.
Undvik stökiga och folkrika miljöer med för många intryck och för mycket stimulans.
Undvik att försätta barnet i svåra valsituationer med många alternativ.
Förvänta dig inte mer än vad barnet faktiskt klarar.
Be barnet upprepa dina instruktioner för att kontrollera att det har uppfattat vad du just har sagt.
Fasta rutiner i vardagen underlättar för både föräldrar och barn. Regelbundna mat- och sovtider, fasta läxläsningsdagar, organiserad fritid etc.
Bryt ner arbetsuppgifter och läxläsning i mindre delar och ta en sak i taget.
Självinsikt och självkännedom hjälper barnet att, med växande ålder, hantera sina svårigheter på egen hand.
Be om hjälp. Skaffa barnvakt. Ägna dig åt dig själv.
Att tänka på för t.ex skolpersonal, familjebehandlare, vänner etc
A och O är kunskap om och förståelse för neuropsykiatriska svårigheter och hur dessa kan ta sig i uttryck.
Varje individ är unik, det finns ingen patentlösning som gäller för alla.
Samarbete och samverkan mellan alla berörda underlättar om basen för samarbetet är respekt, dels för varandra som personer men också respekt för att en och samma situation kan upplevas mycket olika. I annat fall kan samarbetet snabbt vändas till konflikt.
Att ta föräldrarnas bild av barnet på allvar trots att barnet kanske inte beter sig likadant i alla situationer. En del barn fungerar alldeles utmärkt hemma i en lugn och mindre kravfylld miljö samtidigt som tiden i skolan är kantad med konflikter och bråk. Andra barn håller ihop sig och fungerar under skoldagen för att sedan "falla ihop" och sätta igång en massa bråk när de kommer hem från skolan pga att de är så trötta.
Det underlättar att se på problematiken som ett funktionshinder där en rad faktorer samverkar och påverkar hur svår situationen blir, och inte som ett problem som ägs av en enskild person eller familj.
Gör upp en tydliga planeringar som är överskådliga för personen/barnet i god tid.
Planera och förbered personen/barnet i god tid, förändringar kan vara svåra att hantera, även positiva sådana.
En fast struktur med tydliga och realistiska regler underlättar det vardagliga livet.
Informera om nya regler i förväg.
Stöd i form av text och bilder är till god hjälp för den som har auditiva perceptionsstörningar.
De som har ett mer konkret tänkande förstår inte metaforer, ironi och skämt. Tala korrekt och var rak i kommunikationen.
Kontrollera att personen/barnet förstått instruktioner.
Uppmuntra starka sidor som intressen, begåvningar och andra resurser.
Undvik situationer då personen/barnet måste vänta länge.
En ostörd hörna för att vila sig en stund från alla intryck.
Undvika större grupper, en del klarar bara en-till-ensituationer vid t.ex. grupparbeten.
Dämpa ljudnivån och ha så lite som möjligt på väggarna.
Placeringen i rummet är viktig med tanke på personens perceptionssvårigheter och impulsivitet. Tänk på att personen reagerar på alla intryck och då mister koncentrationen, minska därför antalet intryck så mycket som möjligt, t.ex. skärma av synfältet med att placera ett barn längst fram i klassrummet, sätt upp en skäm vid arbetsplatsen, använd hörselskydd vid hög ljudvolym etc. Här finns utrymmer för många kreativa idéer som det gäller att anpassa efter varje individ.
Använd anpassade hjälpmedel som t.ex. tunga pennor och linjal, tjocka pennor, anpassad arbetsplats med höj och sänkbart bord (för att kunna skifta arbetsställning), stadig stol m.m.
Tänk på att ett utåt självsäkert beteende kan gömma en osäker och rädd person.
Aggressivitet är ett uttrycksmedel för något som inte är bra.
Datorer är ofta mycket bra hjälpmedel.
För att underlätta överblicken av ett arbete kan arbetet struktureras upp i mindre delar.
Prioritera vad som är viktigast.
Motivationen är viktig, utan den blir inte mycket gjort. Arbetsuppgifterna måste därför vara intressanta och lagom utmanande.
Tics och tvångsbeteenden är oavsiktliga och kan inte styras med viljan